Verkligheten är jobbig kan man säga. Plugg, plugg och plugg… Och ute är det kallt, grått och kallt. Mitt rum är ju även det kallare än is liksom.
Helgen har bjudit på just det, plugg. Eller ja det kanske klassas som försök till plugg. Fått mycket gjort men inte så mycket som jag kanske hade tänkt mig. Tog mig en liten löptur i fredags sen följde ja med Maria för att fixa hennes Social Security number.
Fixade ögonbrynen på the mall i lördags och gled runt där med Maria och Evelyn. Lite påfyllning av frukost på Target och tillbaka till campus. På kvällen gick alla andra ut men jag låg kvar i min säng och såg på Frozen med franskt tal. Tidig kväll och flera timmars sömn, men ändå har jag varit trött idag.
Vaknade 8 och gick väl upp runt 8:30 för frukost och plugg i loungen. Eftersom Susan alltid hade på matlagningsprogram på sin tv satte jag på samma kanal. Fick en del gjort men sen tog Facebookchatten över. Diskade och in på mitt rum för mer plugg, lite prat med mamma och 20 min sov. Nu väntar jag på att klockan ska bli 17 så jag kan få gå ner till middag.
________________________________________
Jag är nog den lyckligaste men samtidigt mest ledsna personen just nu. Helt ärligt vill jag bara härifrån! Ja det låter kanske något grovt men lite så känner jag. Att gå i skolan 1,5timme från NYC utan att betygen spelar någon roll låter nog som en dröm för många. Men för mig skapar det stress. Jag känner att jag inte behöver plugga eller prestera. Sen när det är dags för prov och sånt hugger det i magen och jag känner mig fruktansvärt dålig. Det är svårare än man tror att vara en duktig flicka, speciellt när man inte behöver vara en.
Jag är ledsen för även om jag vill bort härifrån är det ju vissa människor som gör det lite enklare. Men jag har upptäkt att den här grejen internet är en riktig höjdare! Man kan liksom hålla kontakten och vara tillsammans även om man inte är det fysiskt.
Samtidigt är jag så lycklig för om bara 19dagar kommer Lina och Carl hit. Om 39dagar är jag klar med skolan och flyger hem till lilla landet lagom. Därefter drar jag på nya äventyr som jag fortfarande inte kan berätta om – men det borde komma inom en snar framtid.
39 dagar. 1 månad och 9 dagar. Det ska man klara av? Och det är ju alldeles perfekt läge att träna på att inte vara perfekt.