Så var man tillbaka på campus. Inte samma glädje som i Kalifornien, men med bara 43 dagar kvar i skolan ska man väl inte klaga.
I måndags vaknade jag och gjorde mig lite frukost, pratade med lite folk i telefon och försökte blogga lite. Elizabeth, Lindsay och jag tog oss ner till the Americana för att strosa runt i lite affärer. Det blev ingen shopping för min del eftersom väskan var full som den var. Lunch på Nordstroms tak och nyttig glass på Pressed Juicery. Liksom en grönjuice men som glass?! Väldigt gott faktiskt. Sen bar det av till Glendale tågstation där vi sa hejdå till Lindsay som åkte tillbaka till sin skola. Tillbaka till huset för att packa färdigt och samla sig innan vi drog iväg till flygplatsen.
Elizabeth kom med in så vi sa hejdå innan jag gick i kön för säkerhetskontrollen. Ena väskan fastnade (jag tror pågrund av alla snacks som Elizabeth skickat med) så jag fick be en man kolla den. Han svabbade den och gav den till mig. Sen satte jag mig och väntade vid min gate. Rullväskan var för tjock visade det sig innan jag ens kommit på planet så de checkade in den gratis. Perfekt tyckte ju jag!
Sov lite halvtaskigt på planet, men troligen mer än jag kände. Vid 5 på morgonen landade jag på JFK. När väskan var hämtat på bagagebandet gick jag ut och väntade på bussen. Typ 1h väntade jag i 6grader kyla, två jackor och ändå frös jag (tänk på att det kallaste jag hade var typ 18 och då hade jag shorts…). Tillslut kom bussen, somnade på den men vaknade lagom vid Grand Central. Köpte min biljett och väntade på tåget. Lite sjukt att Grand Central kan vara så fullt med folk men eftersom turistens inte kommit än var det helt tyst.
Ringde mamma och pratade med henne under tågresan till Bridgeport för at hålla mig vaken. Tog 9ans buss väl framme i Bridgeport (ingen aning om var 9an skulle stanna men det löste sig ändå). Gick upp på rummet, duschade och sen sov jag i flera timmar. Ingen frukost (mer än en bar) och sov igenom lunchen. Runt 14 vaknade jag och Vera hade frågat om vi skulle äta vid 17. Så jag packade upp, städade iordning, klädde på mig och gick till middag.
Även om jag känner mig något deppig över att ha lämnat familj, sol och värme i Kalifornien, för skola och delat rum i megakalla och gråa Bridgeport, måste jag säga att det är så kul att träffa vännerna här igen. Jag kommer sakna att skratta med dem men sen plötsligt ha ett allvarligt samtal, eller ha ett allvarlig samtal som slutar med asgarv. De jag träffat här betyder verkligen mycket för mig. Om någon av er (ni vet vilka ni är) råkar läsa det här så vill jag passa på att tacka just dig för att du varit en av några få ljusprickar eller solstrålar i mitt liv på UB. Tack!
