Jag började blogga strax innan jag tog studenten år 2016. Det hela började som en dagbok när det stod klart att jag efter gymnasiet skulle packa mina väskor för att ge mig iväg till USA och spela volleyboll på college. Det visade sig bli det första av många äventyr.
Jag är född och uppvuxen i Örebro där jag spelade volleyboll med Örebro Volley. Det blev fyra säsonger i elitserien, där 2015/2016 blev min sista. Den började med landslagssamlingar och avslutades med ett SM silver. I augusti 2016 sa jag ”tack och hej Sverige” för att flytta till Bridgeport, Connecticut i USA. Ca 1 timme ifrån Manhattan bodde jag sen i ett dorm room på campus, spelade volleyboll med Purple Knights och studerade psykologi och sociologi. Det blev drygt ett år i Connecticut innan jag kände mig klar. Skor och knäskydd lades på hyllan, (vad jag inte visste då var att de inte skulle dammas av igen förens 2020) och hoppade på ett plan till Arlanda.
Men, jag lämnade inte USA för Sverige. Istället åkte jag hem, packade om och började nästa äventyr. Den här gången som Au Pair på Korsika. I Algajola bodde jag i en lägenhet med havsutsikt och vita gardiner. Jag hade hand om tre barn på ett språk jag inte alls behärskade. Det blev tyvärr inte som jag hade hoppats. Trots den fantastiska utsikten kände jag att jag behövde lämna då familjen och jag inte fungerade. Direkt dök ett nytt äventyr upp och jag tog det direkt - servitris på Langley Resort Napoleon Bonaparte. Samma ö, bara 15 minuter från Algajola låg vad som skulle bli mitt livs paradis – Ile Rousse. Hospitality visade sig vara lite av mitt kall i livet. Jag hoppade in som servitris de sista månaderna av säsongen och tack vare det öppnade sig nästa äventyr upp sig – Receptionist på Langley Resort Fort Royal på Guadeloupe i Karibien.
Från oktober 2017 till maj 2018 jobbade jag reception i ännu ett paradis. Plötsligt kunde jag prata franska och hade en kattunge. Tyvärr fick katten bli kvar på ön när nästa äventyr visade sig. Tillbaka till Korsika och Napoleon Bonaparte, den här gången som reseledare. Jag är otroligt tacksam för mina tre svängar med Langley, men kanske mest för den sista säsongen. 21 år när jag kom ner, och 22 när jag åkte hem. Jag lärde mig mycket om mig själv och mina värderingar samtidigt som jag fick åka runt på min paradisö och träffade vänner för livet.
Det blev tre vändor med Langley innan jag bestämde mig för att flytta hem till Sverige igen. Jag fortsatte inom hospitality till en början, först i restaurangen på Clarion i Örebro och när jag sen bosatte mig i Uppsala började jag jobba reception på Radisson Blu. En pandemi som vände upp och ner på tillvaron resulterade i att jag både började coacha och spela volleyboll. Det blev en kort comeback med Uppsalavolleys division 1 damer innan en knäskada satte stopp för mer spel. Efter en kandidatexamen i Sociologi från Uppsala Universitet började vuxenlivet på riktigt med en fasttjänst som paralegal på Billerud i Solna. När det inte kändes som att tiden räckte till fick volleybollen hamna på paus ännu en gång.
Året 2023 presenterades ännu ett äventyr, och precis som sommaren 2017 var svårt att tacka nej till. Det blev en ny vända med hospitality och Langley. Den här gången blev det ett annat ansvar som chef i alperna. Jag hoppade från den stadiga och stabila avsats jag stod på i livet med fastjobb, bostad och otroliga möjligheter. På nytt slogs jag av hur otroligt kul det är med service! Men samtidigt av hur krävande det kan vara och hur viktigt det är att man själv tar ansvar för sin upplevelse och sitt liv.
Jag växte enormt som person och det ledde mig dit jag är i dag. Tillbaka på en stadig plats i livet med fast kontorsjobb i Stockholm, i en helt annan branch än hospitality.
När jag började blogga år 2016 började det som en dagbok, men det blev snabbt ett sätt för mig att dela med mig av alla mot- och medgångar under mina äventyr. Jag minns hur jag, innan jag skulle ge mig av, läste om andras erfarenheter men saknade den verkliga bilden av livet på college, som au pair eller ute på säsong - den som inte enbart är genom rosa solglasögon. Så jag hoppas jag kan dela en mer realistisk bild av hur det kan vara, men kom ihåg att det är du som ansvarar för din egen upplevelse!
Om du funderar på att börja college, jobba som au pair eller börja säsonga. Eller vill du kanske veta mer om hur livet faktiskt kan se ut när man gör det – tveka inte på att höra av dig! Det är därför jag har kvar bloggen och jag blir bara glad om jag får hjälpa dig. Under Länkar finns mer information om hur jag gått tillväga och hur du enklast kommer i kontakt med mig. Vi hörs!